När man tänker på greyhound racing är det nog lätt att i första hand tänka på hundar som springer efter en låtsas-hare och runt en oval bana. Men, racing kan också handla om simulerad harjakt, även kallat lure coursing. I det följande finns information om båda tävlingsformerna här på Vinthundens race.

Vanliga tävlingsdistanser på fasta banor

Den vanligaste formen av racing sker på fasta och ovala banor med packad sand som underlag. Sanden får inte vara för lös, så att tassarna sjunker ner och bromsar hundarnas framfart. Den kortaste tävlingsdistansen kallas supersprint och loppet är inte längre än ungefär 100 meter. Hundarna springer väldigt snabbt på denna sträcka och det finns uppmätta hastigheter på mer än 70 km/h. Utöver supersprint arrangeras greyhound racing i långdistans (780 meter), medeldistans (550 meter) och kortdistans (320 meter). Utifrån ett europeiskt perspektiv kan banorna vara allt mellan 280 meter till 920 meter långa.

Samtliga lopp inleds med att sex hundar står i en egen startbox eller fast bur som det också kallas. När loppet drar igång triggas hundarna av att jaga en hare som sitter fast på en maskin eller vagn som i sin tur åker runt banan tack vare elektricitet och motorkraft. Egentligen så är det ingen hare på riktigt, såklart, utan en massa långa tyg- eller plastremsor.

I samband med simulerad harjakt används också en hare, men i denna tävlingsform är det en tygtrasa eller en plastpåse som hundarna springer efter. Haren tar skarpa svängar och byter riktning, allt sker på öppet fält. Varje tävling omfattar två lopp och den hund som får högst genomsnittliga poäng vinner. Det man bedömer är hur entusiastiska, följsamma, rörliga, snabba och uthålliga hundarna är. Den maximala poängen en hund kan få för varje kriterium är 20 poäng.

Greyhounds är väldigt vanliga i kapplöpningssammanhang, men de passar också som sällskapshundar tack vare ett vänligt sinne och lugnt temperament.